All you need

Efter att ha fokuserat på matlagning den senaste tiden ryckte det rejält i baknerven inför helgen. Då dyker den ständiga frågan upp: vad ska jag göra med resultatet? Min kollega sa häromdagen att jag kunde få fylla hens frys. Hen är just nu lyckligt ovetandes om att hen ska få ta emot en mindre låda med cupcakes imorgon.

Min grundtanke var att jag skulle testa min creme brulé-brännare som jag fick i julklapp. Förra julen. Hög tid med andra ord. Det visade sig att det inte fanns någon gas i. Och det fanns ingen gas att köpa i mataffären eftersom den var slut, så den får helt enkelt invigas en annan dag. Det blev istället en marängtopp som fick förbli obränd, vilket inte är fy skam det heller. Marängen är ungefär len som silke. Och i kombination med choklad och citron finns det inte så mycket mer man behöver faktiskt.

Chokladtårta

Jag använde det här receptet och hällde drygt hälften av chokladsmeten i en vanlig bakform med löstagbar kant (24 cm, smord och bröad med kako) till en tårtbotten och hällde resten i muffinsformar. Från tårtbotten stansade jag ut tre små bottnar (10 cm), jämnade till topparna och fyllde med lemon curd på båda lagren. Därefter gjorde jag en marängfrosting av det här receptet och bredde ett tunt lager runt och ovanpå tårtan, som sedan fick stå i kylen 10-15 min. Därefter bredde jag på ett rikligt lager med frosting och toppade med blåbär. Muffinsen fyllde jag med lemon curd och spritsade frosting på ovanpå.

Tårta och bitTårtans nätta storlek (4-5 bitar) gör den ypperlig till efterrätt eller fika för ett mindre sällskap. Eftersom det blev både frosting och rester av tårtbotten över passade jag på att öva lite spritsteknik… Någon gång ska det bli en tårta med fint spritsade toppar!

Övning

 

Annonser

Till alla hjärtan

Idag är det alla hjärtans dag. Den hopplösa romantikern i mig tycker absolut att det ska firas. Singeln i mig tycker dock att dagen kan få gå obemärkt förbi. Men likväl är det ett tillfälle att baka, och då faller antalet anledningar att fira tyngre än att inte göra det. Jag har dessutom tagit det så långt att jag har bakat något hjärtformat, vilket egentligen är emot min preferenser eftersom jag för det mesta tycker att det blir på tok för gulligt. Men eftersom bakverket heter vaniljhjärtan…

Vaniljhjärta

Jag har haft formarna hemma i minst ett år tror jag och till invigningstillfället användes ett recept av den gode Jan Hedh. Hans bok ”277 sorters kakor” har jag nog haft hemma ungefär lika länge men inte bakat från tidigare. Boken i sig tänker jag mig kan vara användbar som uppslagsverk, för som inspiration och dekoration påminner den om mammas gamla bruna köksassistent – pålitlig men inte så rolig att ha framme.

Vaniljhjärtan sida

Det var lite pyssligt att baka dessa spröda, vaniljfyllda hjärtan. Inte svårt, men ett par moment som dessutom blev dubbelt upp för min del eftersom jag bara hade tio formar. Men en perfekt helgsyssla för en snöig lördag.


Mint + mint = sant

Det är inte så ofta jag blir exalterad över något jag själv har bakat. Det hände dock härom veckan när jag gjorde dessa macarons. Jag hade en massa äggvitor över och passade på att experimentera lite. Jag bytte ut knappt hälften av strösockret (2 msk) till myntasocker i bottnarna och fyllde sedan med en mintchokladtryffel som blev SÅ god. Jag är som bekant ingen chokladfantast och hade ganska låga förväntningar på utgången av detta improviserande. Kanske var det just därför jag tyckte att det blev så gott. Hursomhelst så ville jag inte ge bort dessa, enbart på grund av egoistiska skäl. Dåligt för beach ’13 med andra ord.


Det närmar sig

Om en vecka är det äntligen dags – fettisdagen! Årets mest vedertagna dag att äta bakelser. Vill man slippa att stå och knåda bullar på tisdag morgon kan man reda nu baka bullarna och sedan frysa in. Naturligtvis smakar det bäst när det är färskt, men det är definitivt en godtagbar kompromiss att baka på förhand och frysa in när tiden tryter. Jag passade på att baka mina bullar när jag kom hem en dag och kände ett ovanligt stort behov av att, i rent terapeutiskt syfte, knåda ihop en deg.

Semlor 2013

När det kommer till att förnya och modernisera recept är jag i regel extremt konservativ. Modernare bakverk som cupcakes och macarons, där det egentligen inte finns ett originalutförande, tycker jag kan experimenteras med i all oändlighet. Men vissa saker ska bara vara som de alltid har varit. Semlor tillhör den kategorin. Om någon bjöd mig på en chokladsemla skulle jag alla gånger äta den, men jag skulle aldrig välja någon annan variant före en klassisk semla. Det enda jag kan tänka mig att tumma på är designen. Och det är ungefär det som skiljer sig från förra årets semlor – grädden är spritsad med en rundtyll och locken har jag stansat ut med små pepparkaksmått. Smaken är, och förblir, dock densamma. Basta.

Semla 2013


När det vankas galej

Det är ingen nyhet att jag tycker om att ta med hembakta presenter när jag ska gå bort. På nyårsafton var jag bjuden på en fest med tema ”Venetian Mask” – ett  mycket elegant och något mystiskt tema! Jag tänkte först baka knäckebröd – enbart för att det är lika gott som det är enkelt. Men med tanke på temat och champagnen som skulle serveras kändes macarons mer passande. Kompromiss är inte riktigt min melodi när jag har fått en bak- eller presentidé, därför blev det både knäckebröd och rosa hallonmacarons.

Macaronsen (jag vet, omöjligt att skriva i bestämd form pluralis) är samma recept som detta. Jag hoppas att det är ugnen i min nya lägenhet som var framgångsreceptet, för dessa blev nog de bästa hittills. Alldeles blanka på ytan, lagom sega och utan att ha tagit färg från gräddningen. Jag hann aldrig ta en bild på presenterna och har därför lånat en av värdinnorna, A’s, bild på allt som glömdes kvar hos henne från festen (i mitten finns påsen med de små rosa kakorna). Jag som i princip aldrig glömmer något behövde en bärkasse för att bära hem allt jag hade glömt, vilket säger allt om vilken magisk kväll det blev…

New Year's Eve 2012

Receptet på knäckebrödet har jag fått från min mor. Vart hon har fått det ifrån vet jag inte, men på lappen står det ”Irenes goda knäckebröd”, så troligtvis är det en kvinna vid namn Irene som är källan. Det är verkligen superenkelt! Bara att blanda ihop alla ingredienser med en slickepott till en smidig massa som sedan breds ut på två plåtar med bakplåtspapper som är smörat. Min mor hälsar att det är bäst att breda ut båda plåtarna samtidigt även om man bara kan grädda en plåt åt gången, annars blir smeten för svårarbetat.

Knäckebröd

2 dl havregryn
2 dl grovt rågmjöl
1 dl solrosfrön
0,5 dl linfrön
0,5 dl sesamfrön
0,5 tsk salt
3,5 dl vatten
Valfritt: flingsalt att strö på toppen innan gräddning

Grädda på 160 grader (ej varmluft) i 50 min, en plåt i taget. När brödet har svalnat är det bara att bryta i bitar av önskad storlek.

Lycka till!


En blåvit tårta till ett blåvitt hjärta

Tidigare i höstas fyllde min pappa jämnt. Inför bemärkelsedagen fick han bläddra igenom boken Lomelinos tårtor och välja en tårta. Valet föll på en citron- och blåbärstårta eftersom ”den är blåvit”. Det kan tilläggas att min pappa älskar fotbollslaget Blåvitt. När han fyllde jämnt för tio år sedan fick han en matchtröja signerad av spelarna som tog hem stora titlar på 80-talet och när vi nu skulle sjunga ”Ja må han leva på kalaset” följdes det, nästintill helt naturligt, av att släkten stämde upp i lagets kampsång ”Heja Blåvitt”. Så går det till i vår familj och det bevisades ytterligare när vi i jul tittade på gamla filmer av mig och min bror, och min bror på sin 2-årsdag ikädd Blåvitt-tröja sjunger samma ”Heja Blåvitt”. Det ska börjas i tid som det heter. Själv bakar jag mest på filmerna…

Tårta

Hursomhelst, tårtan består av blåbärs- och citronbottnar och är fylld och täckt med en citronmarängsmörkräm som är färgad blå och vit. Spritstekniken är inte så svår som det kanske ser ut och i boken finns tydliga instruktioner på hur man går till väga. Det blev dock lite mer att hålla reda på att använda två färger.

Jag använde bottnarna som de var, vilket gjorde att tårtan blev väldigt hög, vilket är läckert i sig men kanske lite mastigt att äta. Nästa gång kommer jag nog att jämna till bottnarna genom att skära av ”toppen” som bildas i ugnen, den blir nog tillräckligt hög ändå.

Instagram-tårta


Skumt

Äntligen har jag fått tummen ur och testat att göra marshmallows! Och det var inte så trixigt som jag hade trott, men det underlättar mycket att ha en hushållsmaskin som vispar utan att man behöver hålla i den. För det blir en del vispa. Receptet har jag hittat i tidningen Mitt kök, men det påminner en del om detta. Största skillnaden är att här har jag hällt upp smeten över ett bakplåtspapper pudrat med 50-50 florsocker och Maizena. Därefter har jag ripplat chokladsås ovanpå och rört runt lite med skaftet på en sked för att skapa mönstret. Allt enligt originalreceptet.

Väl upphälld på plåten ska smeten vila över natten. I mitt fall blev det nästan ett dygn eftersom jag skulle till jobbet imorse. Sen var det bara att skära upp lagom stora bitar och rulla kanterna i florsocker/Maizena-blandningen. Klart!

IMG_1330